Idag blev jag överöst med bitterhet och surhet på eftermiddagkväll.. Ingen uppskattade att jag lagat mat så att vi fick i oss något innan terminsstarten på scouterna, allt jag fick höra var att jag lagat för lite mat. Jag blev inkastad och fick en massa ansvar när jag kom till scoutgården för att det inte fanns någon ansvarig ledare på plats för avdelningen som jag lovat att hjälpa till LITE på, fick ta hand om nästan allt (tack V för att du hjälpte till så mycket fast att det nog inte riktigt var vad som var tanken! DU är BÄST!). Och när jag kommer hem igen så är alla bara sura och vresiga mot mig, inte ett leende.. Även om jag, efter att ha lagat mat och så, tar hand om nästan all disk som var kvar eftersom papps inte gjort det... Vissa saker får mig att undra om jag verkligen skulle flyttat hem igen denna terminen... Jag kanske skulle bott kvar med min egen bitterhet och sorgsenhet i Lund och försökt leva vidare i ensamheten på mitt rum... Inte för att det är vad jag ville, men just nu verkar det som om jag skulle fått mer uppskattning och fler tack från mig själv än jag får från min familj för tillfället...
Blir bara så ledsen när man inte kan bli uppskattad för vad jag gör, utan måste bara göra mer, helst allt, och alla bara är sura och vresiga hela tiden.. Den enda som faktiskt var glad och tacksam idag var min storasyster. Tack för det Syss! <3
Nu ska jag ta min bitterhet och gömma undan den i en låda någonstans och ta fram den en annan dag när jag har samlat ihop nog för att förklara vad jag tycker och tänker om allt här hemma. Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar