Livet är inte rättvist, jag vet det. Men när jag själv är orättvis mot någon annan så känner jag mig så otroligt dum. Men han hade flera år på sig! Och kan man inte komma på sånt när man har chasen så får man ta smällen. För hade han tänkt på det så hade han nog kommit på det innan. Men det är inte bara hans fel, det är faktiskt mitt fel också. Även om jag inte riktigt kunde hjälpa det. Jag var kär då, jätte kär. Och jag blev otroligt förälskad nu. Hade jag bara tänkt efter alla dessa år sedan så hade jag nog inte satt honom i denna sittsen. Men samtidigt, jag hade inte varit där jag är eller den jag är i idag om jag inte gjort som jag gjorde. Men jag försökte, i flera år, för hans skull. Och jag ångrar det inte, inte för fem öre. Men det är inte jag, har aldrig varit 100% jag att leva så. Oavsett vad jag intalat mig själv och andra tidigare. That's just the way it is! Some things will never change, hur mycket man än försöker.
Nu har jag hittat den jag är, sättet Jag vill leva på och någon jag vill leva med. Jag tänker inte ge upp det för att jag har lite dåligt samvete.
M är mitt hjärtas prins, så är det bara. Det är han och ingen annan jag vill leva med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar